mumlanson

jag sitter hos annie nu, vilket är tur. jag hade brutit ihop där hemma.
jag är så jävla sur, på henne och honom, han och hon DEN OCH DET.
det värsta är att jag inte kan skriva ut det, för jag är så sur.
även om detta är en slags terapi eller vad det heter så nej.
och jag är mycket besviken, på allt och alla förutom annie och mina fina vänner.
snart blir det stockolm, och det ska bli så skönt! att slippa tänka på dig och din jävla ''kompis''.
som är mer än så. det värsta är att att jag gjort ett misstag, och jag nekar inte det, inte någonstans.
Men det fick mig att veta vafan det va jag ville! Och att ord bara är som en lek, för dig vet vi båda om.
Men ingen känner mig, förutom jag själv.
så låt mig va och låt mig leva mitt liv.

you'll always be my hero